Årets europeiska ICF-konferens drog 450 coacher från 26 länder. Vi samlades den 19-21 maj i Tönsberg Norge, för lärande, nätverkande och inspiration. Kända och välrenommerade coacher som huvudtalare fanns på plats liksom ett smörgåsbord av olika seminarier under dessa tre heldagar.

- Konferensen skiljde sig tydligt ifrån mina tidigare erfarenheter. Där fanns ett påtagligt engagemang och en öppenhet hos deltagarna som var unik, säger Suzanne Dahlerus från Stockholm, marknadsförare och coach.

Det var en livlig konferens med stor bredd. Med ett utbud som sträckte sig från akademiska och vetenskapligt uppbackade organisationsteorier till praktiska och upplevelsebaserade övningar i kroppsspråk, kunde noviser och erfarna välja fritt hur de ville fördjupa sig inom coaching.
- Denna bredd visar vad den internationella branschorganisa-
tionen International Coach Federation står för, deklarerade ordförande Frank Pedersen. ICF är en organisation med individer från olika bakgrunder och med olika fokus som tillsammans skapar möjlighet för växande.

Professionell och rik på möjligheter
Bland denna gedigna och brokiga skara av coacher fanns också Suzanne Dahlerus. Hon arbetar som marknadsförare på ett stort IT-företag och har parallellt påbörjat sin bana som personlig coach. Suzanne har en omvittnad erfarenhet från ett otal andra stora och högklassiga konferenser. Hennes intryck var att det som skiljde sig förutom det påtagliga engagemanget, var nätverkandet.
- Det var en öppen stämning som gjorde det förvånansvärt lätt att initiera ett givande samtal med vem som helst. Alla var nyfikna och intresserade av att frikostigt dela med sig av erfarenheter och välkomna nya spelare i laget.

Nyckeln är den egna utvecklingen
Det som hålls högt bland coacher är att se varje människa för den unika individ hon är. Konkurrensen mellan coacher är mindre påtaglig än i många andra branscher eftersom den personliga utvecklingen sätts i förgrunden. Därför är kunskap, insikter, förståelse och kontakter något som med fördel kan delas.

- Inställningen i Tönsberg var att det finns ett självändamål i att dela med sig, helt enkelt för att alla är så olika och har så mycket att ge varandra. Jag är övertygad om att kraften och engagemanget står att hämta i de personliga värderingarna hos deltagarna, säger Suzanne. Det är där glöden tänds. En gemensam värdering är viljan att utvecklas och att bidra till andras, avslutar hon.